Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spets och vänder dem ryggen med den öfvertygelsen, att
en aln af liafaels loggior betyder mer, är mera värd än
alla Alhambras krumelurer. 1 stället för att man i
Italiens palatser går på marmor, jaspis och porfyr, bland
gudomliga statyer, basreliefer och bronser, under de
praktfullaste plafonder, bland speglar, förgyllningar,
mosaiker och taflor, som i de skönaste färger påminna om
fabeln, historien, legenden, naturen, den gifver porträtter
med lefvande ögon — hvad gifver oss Alhambra: kalkiga
väggar med krimskrams och här och där inskriptioner af
gips ur alkoran eller poetiska sentenser. Men Alhambras
belägenhet är förtjusande, och den omgifvande skuggiga
parken — som man dock blott sällan talar om —
uppväger i mina ögon tusen gånger i skönhet det inre af
slottet. Kejsar Karl V började att bygga ett palats uppe
i Alhambra, de tomma murarna stå ännu utan tak oeh
äro i en tämligen klumpig renässansstil.
Granada har ett så kalladt tafvelgalleri, bra nog stort
men utmärkt dåligt. Flera unga personer sutto icke dess
mindre där uppe och kopierade med flit och möda de
usla taflorna utan att uppnå sina originaler. Det är icke
mycket, som jag tycker vara sorgligare än ett sådant
vansinnigt sträfvande uppåt väggarna. La infanta Luisa
Fernanda med sin gemål hertigen af Montpensier är för
närvarande här i Granada. De komino hit för några
dagar sedan, oeh staden hade i den anledningen styrt ut
sig med äreportar, vapen, flaggor, löf och blommor. La
infanta är ett rätt vackert ungt fruntimmer men ser blek
och ledsen ut, Montpensier talar ingen människa om,
och det är nästan som om han icke funnes, det är
likväl en ganska vacker karl, som man lätt skulle kunna
taga för en svartklädd löjtnant.
Jag var uppe och såg de rum här i staden, som man
iordningställt för att mottaga detta höga herrskap. De
voro i mitt tycke tämligen otrefliga med spensliga stolar
och rankiga bord, hvitlimmade väggar, öfvertäckta med
dåliga gamla taflor, ihoplånade i staden. Man gör så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
