Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag icke kommit bort från Hom i det riilta ögonblicket,
Gud vet hur det hade slutat. Det är för långt att
förklara dig allt — nog af, för mig var det som ett
skeppsbrott, ur hvilket lag blef räddad men en annan blef
kvar. Infiu, det är förbi. .Jag kom till Spanien som en
yrvaken, och del är som om det för mig hade börjat
en ny dag.
Till II. Brodlkorb. — Sevilla 12 aug. 1849.
- Jag vill icke försöka beskrifva allt hvad jag sett och
ser här i Spanien, det skulle blifva för långt för ett bref,
men jag har tecknat upp det i min dagbok, som jag
hoppas att vi en gång skola läsa tillsamman i trellighet
hemma hos dig. Du skrifver att du väl näppeligen
kommer till Spanien, och som en tröst vill jag dä säga dig, att
mycket livad man skrifvit och sjungit därom är kolossal
öfverdrift, och den spanska nationalkaraktären blir mig
mer och mer antipatisk, ju mera jag lär känna den. Man
har här lillfälle att förarga sig sju gånger om dagen.
Fruntimren äro förföriskt vackra, men deras läitsinnighet
blir till slut äcklig. Spanjorens nobla stolthet har jag
hittills icke funnit spår af, men väl att de äro råa,
sturska och oärliga. Ingenstädes har katolicismen gjort
ett vidrigare intryck på mig än i Spanien. Hvad har ett
folk att vara stolt öfver sin kraft och intelligens, som
icke förstår att se de ovärdiga snaror man lagt för att
binda och gäcka det; hvad liar björnen att vara stolt
öfver, när han är tvungen att dansa efter trumman och
för en charlatans piska? Jag finner icke ord för att
uttala min afsky för de organiserade band af rofgiriga
hycklare, som under kristendomens Baner — sanningens
och frihetens — trampat ner generationer i smuts och
slafveri. Och här i Sevilla, den heliga inkvisitionens säte,
känner jag mer än förr liksom en stolthet att vara
protestant och‘färkekättare och af det folk som kanske mest
ärorikt kämpat för hvad som är mänskligheten dyrbarast
tankefrihet, rättighet att söka sanningen. Som män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
