Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döden, som släcker ut ett ljus midt ibland en hop
attributer af världens prakt och härlighet, förträfflige
målad. Motstycket föreställer tvenne likkistor, i den ena
en hallTörruttnad biskop, full med maskar och
ohygglighet, i den andra en riddare af Santiago, nästan rutten.
Man har en anekdot, att Murillo sagt sig aldrig kunna
gå förbi denna tafla utan att hålla för näsan; ett
smickrande ord, om man så vill, ty han sade icke, att han
ville blunda. Sagan säger, att riddaren af Santiago är
ett porträtt af den odödlige ärkekurtisören Don Juan. —
Jag hade rekommendationsbref till Don J. Bequer, en
spansk målare af rätt mycken talang. Målar mest
anda-lusiska genretaflor med dansande flickor i granna
kostymer. Ilans målning har någon frändskap med den
engelske gen re méH aren Williams’ i Rom. Kostymerna nätt
toucherade och det hela af en angenäm effekt. Svagast
är han i karnationen, som är violett och rå, men det är
vanligtvis lif och expression i det hela, hållning och gjordt
med en van pensel. Bequer förde mig snart in i konstens
värld här i Sevilla. Det finnes här flera unga målare
med en naturlig talang, men sä missledda från början,
att de troligtvis för alltid komma att gå vilse. Det är
någonting obeskrifligt sorgligt i ett sådant förhållande,
men det är gudnås så vanligt, att man tror det skall så
vara. Det är grufligt nedslående att se, hur
undervisningen här öfverallt bedrifves på samma oförnuftiga,
oändamålsenliga och galna vis, och hur man ur så yppiga
och rika drufvor icke förmår pressa annat än ättika.
Jag vet icke, hvilka de falska profeter varit, som gifvit
undervisningssättet sin nuvarande form, hvad jag vet är,
att det står i strid med den sevillanska malarskolans
åsikter på Murillos tid. Händelsevis har jag här i gamla
papper, som man icke bryr sig tillräckligt om, funnit
ganska kuriösa upplysningar angående de principer, som
då följdes, och detaljer af den dåvarande metoden —
som jag är sSker med intresse skulle läsas äfven i
Stockholm. Jag har kopierat några kapitel af dessa gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
