Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siktiga mamseller, men alllid trefliga, duktiga, godhjärtade
kvinnor med en så ärlig och okonstlad sinnlighet,
köttslig-hel i hela deras väsen, att man icke kan annat än hålla
af dem. Det intagande i ett vackert ben och en liten fot
har han dock icke rätt förståtl, som mig tyckes. Fnga,
outvecklade, jungfruliga former har jag icke heller sett
.honom måla. Alla hans kvinnliga modeller se gifta ut
— jag säger med llit gifla, ty de hafva en besynnerlig
ärbarhet, så obetäckta de ibland än äro. —
Tizians mästerskap gränsar ibland snart sagdt till
det öfvermänskliga, och jag tror att ju mer man förstår
och förmår fatta del, desto mera lär man komma att
häpna, lvarl V med hunden är visst ett ibland de bästa
porträtter i världen. —
Förr än man sett Rafaels fresker och kartonger vet
man icke hvem han är.
Ett blad ur en roman. Det är i Grao på uppresan från
Madrid 1853. Egron har återsett sin vän Tyrie och Amalia,
som T. enleverat från Sevilla. »Donna Amalia», heter det
i en anteckning — »är en ung, beslutsam, ovanligt vacker
andalusiska, elegant och passionerad, T. en lillig och
tilI-tagsen ung engelsman, som icke vet huru han på bästa sätt
skall kunna förstöra sina många penningar. Jag undrar
icke på att Tyrie enleverade henne. Man kan göra många
större dårskaper än att taga två biljetter på diligensen och
fara bort med en vacker flicka utan att säga farväl.»
— Tyrie förtrodde mig alt något kommit i olag mellan
honom och Amalia. Hon har fått i hufvudet, sade han,
att vara jalouse och helt och hållet ohandterlig och »har
i natt icke velat sofva i samma rum med mig utan har
legat på hårda stengolfvet strax utanför porten.» Denna
berättelse upprörde mig, jag kan icke neka därtill, men
det var en delikat fråga alt röra vid — det kändes
emellertid att hela huset var i feber. Jag var
oskyldigt-vis kommen för att taga afsked och därförinnan sluta det
lilla porträttet som jag hade börjat och trodde det därför
vara bäst att icke låtsa om någonling men gick ensam in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
