Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom hon skulle vara oskulden själf, hvi 1 ket likväl icke
lärer vara fallet, säges det. Jag blef ieke kvar till slutet,
ty jag var bjuden till en rik bankir, som hade en
artistisk supé i anledning af en ny akvisition han gjort för
sin tafvelsamling genom inköpet för ett högt pris af en
magnifik tafla af m:lle Kosa Bonheur, den franska,
utmärkta artisten, som bland målarinnor fullkomligt är
hvad Jenny Lind bland sitt folk. Det går ståtligt till på
sådana ställen, skall du tro, och det vankas »öl och vin
och brännvin» mer än magen kan hålla, för dem som
äro roade af sådant, men det är icke min sak. Jag är
klok nog att vara rädd om min hälsa, kom dock icke i
säng förrän kl. 2. På det sättet ungefär rumlar jag nu
och kan icke neka att jag är road af omväxlande
impressioner.
Till II. Brodtkorb. — London 20 aug. 1854.
— Som du ser af min adress, är jag ännu kvar i
England och London och vet ännu ieke när jag kommer
att lämna det. — Det är otroligt dyrt att uppehålla sig
här, så att man är tvungen att arbeta af alla krafter.
Lyckligtvis har jag ingenting att klaga på min hälsa och
hoppas således med Guds hjälp kunna bryta mig igenom.
Min största rikedom är ett muntert och gladt sinnelag,
som aldrig upphör att hoppas på solsken, äfven när det
understundom ser rätt mulet ut. Gud har gifvit mig så
mycket, att det verkligen skulle vara stor synd att klaga
öfver min lott. Neka kan jag likväl icke, att det
älskvärda. det trefliga, fridfulla familjelif, som jag här ser
rundt omkring mig, ofta nog påminner en stackars ogift
målare om huru ensam och allena han är och att det
då är svårt att finna sig helt och hållet belåten och nöjd.
Landsmän ser jag nästan aldrig — bref från hemmet har
jag icke heller ofta. Det vore således icke att undra på,
om min svenskhet skulle kunna begynna evaporera och
om jag börjar se på den europeiska kartan liksom på
provinser af samma land. — Jag är så af själ och hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
