Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han som lider af att måla blå rockar med röda uppslag
och gula epåletter. Det är svårt att säga hvilken af hans
taflor jag tycker bäst om, ty jag har knappt ögon för hans
genre. Stormningen genom en port i Konstantineh är
troligen den jag skulle välja, men Raffet har gjort bättre i
stentryck. Delacroix är en äkta målarsjäl, full af styrka,
imagination och lif. Jag skulle vilja lära känna Delacroix.
Ilans art är mig särdeles sympatisk, och det är omöjligt
att han icke skulle äga ett djupt och högst intressant
sinne. Couture har stor talang, men jag fruktar att han
snart kommer att gå på sned. Gudins mariner tyckes
mig vara strunt. AI:lle Rosa Bonheurs hölass tycker jag
icke mycket om. Det är visst liksom allt hvad hon gör
fullt af känsla och sanning, men taflan tyckes mig alltför
svart, grön och blå. — Påskdagsspatseringen från Faust
af H. Leys tyckte jag vara mycket törträfflig. Alex.
Robert — min granne i Rom — har ett utmärkt bra
porträtt af en ung man. Det kom tillbaka i mitt minne, när
vi voro i Olevano tillsamman, han och Sturm, som sedan
dog, och d’Audit’fret med sin flicka klädd som karl. Hur
tiden går och gått och gick, allt är nu länge sedan och
alla äro vi troligtvis allvarsammare. Rom spökar ännu
icke sällan i mitt minne med många lustiga, lifliga
tilldragelser — »i mina unga dar» som det kallas. Hur
man skakas om som ärter i en säck och hur minnet kan
måla utan både palett och penslar!
Den modärna skulpturen förstår jag mig icke på.
Med all dess anatomiska riktighet och sökta linjer är
förmodligen det mesta bara strunt. »Människan är ett
djur som kläder sig», och det är måhända orsaken
hvar-före vi så sällan känna igen oss bland nakna figurer af
marmor eller gips. Icke alla modärna statyer äro obcena,
men största delen. I den gamla hedniska skulpturen är
själfva liderligheten så att säga pä visst sätt oskuldsfullt
naiv. I den modärna är oskulden liderlig.
Marmorkoketteri är äckligt och afskyvärdt. Det är ett misstag
att tro skulpturen så passande att framställa det sinnliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
