Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kväfva och utrota all poesi? Nej,» och Rosensten log
sig en pris snus för alt bestyrka att hvad han sade var
rätt. »Bland mycket annat strunt som jag lärt mig
alltsedan jag gick i gymnasium är också att icke mera
kunna tro pä atl grodan som hoppar i diket möjligtvis
kan vara en förtrollad prinsessa. Är jag därför
lyckligare än lilla barfota-Olle, som icke vill göra grodan illa,
äfven om hon skulle kunna blifva igen prinsessa så god
som någon och han kanske skulle kunna komina till
hennes hof och bli hofpredikant? Nej!» och han log sig
på nytt en pris.
Vi hade emellertid hunnit fram till ättehögen.
Belägenheten var förtjusande. Rundi omkring stod en
dyster granskog, emellan livars mossiga slammar pa
af-stånd syntes en vik af hafvet med klippiga stränder, och
öfverallt härskade en stillhet så att man kunde tycka
hela naturen i slummer. Men det höga milda allvaret
liksom vakade, och pä ättehögen kändes det att man
stod på en graf. »Yel man något om hvem som blef
begrafven i högen?» frågade jag. »Icke mer än att högen
alltid kallats Vidars hög,» sade Rosensten, »och att Vidar
af en stork hade lärt att hitta vägen på hafvel så att
han där aldrig for vilse.»
Jag anmärkte hur svårt det är att kunna känna
någon verklig sympati för någon, om hvilken man vet så
litet, men att det var ättehögen som genom atl påminna
om död i allmänhet stämde tankarna allvarligt. I annat
fall är väl ättehögen icke så intressant som en
etruskisk graf.
Men velande af gammalt hur road Rosensten var af
nordisk fornforskning sade jag icke mer någonting, som
skulle kunna göra honom mindre ifrig all söka sanningen
på det fält han börjat.
Men man ropade nu till oss från smedjan att Brunte
stod färdig och förspänd trillan.
Brunte tycktes otälig att få visa sina nya skor hemma,
och det behöfdes därför ingen piska, knappt några smack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
