Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gingo vi under tårpilar och torn, öfver broar och
kanaler, genom gamla tegelstenshvalf och trappgångar. —
Allt påminner om förflutna tider, och ibland kan man
knappast tro att vi hunnit så långt i almanackan.
Efter en kort skildring af Gent, Antwerpen, Rotterdam,
Haag fortsätter brefskrifvaren:
Därefter kommo vi till Amsterdam, nordens Venedig.
Oräkneliga kanaler och svårt att hitta som i en labyrint.
Vi sökte ändå snart nog upp våra bekanta, Mijn Heer
van Gr. och hans familj, som vi naturligtvis funno i ett
hus med gafveln åt en kanal och nära en krokig liten
bro. Allt så rent och fint och tvättadt som en stärkt
nattkappa, golfvet i förstugan af svart och hvit marmor
utan ett damkorn, speglar i tunga ebenholtzramar,
klump-fotade ekskåp och stolar med läderdynor och höga
karmar. Det var midt på dagen och solen sken vänligt in
på det bonade ekgolfvet i gammalmodiga matsalen, där
gubben och gumman van Gr. sutto vid ett litet bord med
japanesiskt porslin och togo sitt kaffe med skorpor,
skorporna fullkomligt af samma genus som de svenska. Vi
blefvo obeskrifligt hjärtligt och gästfritt emottagna af de
gamla först och sedan af döttrarna, den äldre med ett
blekt och melankoliskt ansikte och, som jag tror,
olyckligtvis med skadade lungor, den yngre, Albertina,
strålande glad, 19 år och 2 minuter, snarlik drottning Kristina
med blå ögon och ljusa lockar men utan grekiska och
latin, ändå så intagande att jag tror att det för mången
icke skulle hafva kostat mycket arbete och ansträngning
att bli kär i henne. Gubben tog oss därför ut i ett
annat rum fullt af gamla flamländska målningar, somliga
dyrbara, andra icke, men alla talande om en så glad och
förnöjd flit att man liksom kände sig i ett trefligt hem.
Han hade själf sett allesamman många gånger, men
smålog åt dem ännu. Emellertid grep han snart hatten och
kappan och följde oss öfver några kanaler till Willem v.
Gr., sonen, som är gift och bodde icke långt därifrån.
Den yngre van Gr. är en ganska utmärkt marinmålare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
