- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
271

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inflyttning därför till staden. Oktober blef vackrare
och solig. Om morgnarna ut lill Djurgården fram till
Rosendal och förbi Rellmans byst utan att möta en enda
människa. Somliga trakter där ute äro riktigt förvånande
vackra, isynnerhet på hösten, när löfven gulna och det
därigenom blir mera färg i det eljest kanske litet för
mycket gröngrå landskapet. Skeppsholmens belägenhet
är särdeles pittoresk, och det är skada alt man ickc
ännu kunnat begagna sig däraf för att göra den till ett
riktigt Isola Bella midi i hufvudstaden. Men det blir väl
så en gång kanhända, när man hunnit flytta krutlnis och
kaserner till — Danviken. Vi se ofta icke mycket längre
än näsan är lång och den svenska näsan är vanligen
kort; dessutom äro vi icke ett byggande genus, och om
det vore mindre kallt, skulle man förmodligen nöja sig
med paraplyn att dricka punsch inunder. Venetianarna
skulle hafva gjort mycket af Kastellholmen.

Men icke är det svårt att drömma om och i
Stockholm — men gör’t, gör’t, sa’ gamle Castenius . . .

I sällskap med några af mina kusiner, damer och
herrar, gjordes därefter en färd per ångbåten till
Uppsala för att hälsa på bekanta. Vi voro alla muntert
stämda och sågo således allt från den glada och ljusa
sidan. Men jag som målare märkte också därjämte
skuggorna. En hafsig slarfaktighet i allt. Jag vågade icke
tänka på Lavater och fysiognomiska idéer men tyckte
ändå att universitetet rörde sig i en besynnerlig lokal.

Vi gingo naturligtvis ibland det första till
domkyrkan. Svårt att nu kunna göra sig någon föreställning
om hurudan hon en gång varit. Numera på ett brutalt
sätt hvitlimmad invändigt. Jag andades lättare, när jag
kom ut igen på gatan. En sådan byggnad,
ögonsken-ligen beräknad ursprungligen för mässor i skilda
kapeller, helgondyrkan, processioner o. d., förekommer liksom
fylld endast af tomhet, sedan allt detta icke mera är på
modet. Det kan ibland nästan påminna om en gammal
rustning omkring ett benrangel — honi soit qui mal y

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free