Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inliga att kunna göra liknande framsteg i hast och med
de onekligen svagare naturliga anlag, som vi i sådant
afseende besitta. Att hoppas detta skulle vara vanvett.
Ingen födes mästare. 1 konst åtminstone har alltid äfven
bland folkslag, mera begåfvade än vi, fordrats
generationer af konstnärer förr än en verklig mästare uppträdt,
och det är endast genom verkligt stora mästare som
konsten kan göra eröfringar och sprida sitt ljus i mörkret.
Jag upprepar därför att jag trott mig märka, att skön
konst hos oss i allmänhet ännu är nästan så obegriplig
som ett främmande språk, till hvilket man icke har något
lexikon. I de jämförelsevis svaga konstverk, som i
norden frambringats, märkes sällan någon passion för
skönhet, snarare liksom ett begär att liksom smeka det fula.
Jag har nu i tankarna det största och starkaste nordiska
målaresnillet, Rembrandt. Ilos honom visar sig det
nordiska barbariska konstsinnct i sin högsta utveckling.
Förtroliga bekännelser.
Det gamla året är förbi; det är nyårsdag och man
har börjat räkna 1875. Men jag känner mig liksom vara
kommen genom en grind in på ett fält, där jag har
ingenting att göra. Min sjukdom tycks icke vilja lämna
mig, utan det är som om jag blefve svagare. Det är helt
naturligt, att i samma mån föreställningen att jag icke
kan lefva länge blir starkare, öfvertygelsen därom ock
gör sig känd, och mina öfvertygelser, när de en gång
hunnit slå rot, äro envisa. 1 sådan sinnesstämning har
det fallit mig in, att det skulle kunna bli värdt att läsas
af andra, om. jag toge mig för att skrifva några rader
om, hur åtskilligt numera förefaller mig i mån som jag
närmar mig mina sista stunder.
Det är ett ämne, som intresserar mig själf i högsta
grad, och del är med nöje, som jag sysselsätter tankarna
därmed. Jag gissar, att en sådan bekännelse bör
förefalla mången besynnerlig, men sådant är numera milt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
