Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång icke blir annat un ett trassel af obegripligheter.
Kastar jag fram en gädda, som jag fångat oskyldigtvis på
mitt metspö, tar man det ibland för en katt med klor,
som vill rifvas. Sådana misstag äro vanliga men mycket
ledsamma och kosta alltid lnifvudbry för att rätta.
När jag skrifver, frågar jag däremot alls icke efter
invändningar — icke heller om den, som läser det, skulle
gäspa. När jag själf gäspar, slutar jag att skrifva. Jag
är ändå mycket road af att samspråka med någon som
förstår mig och som icke behöfver lexikon till mina
tankar. Och sådana vänner har jag, ehuru jag icke träffar
dem så ofta som jag skulle vilja. Tid och rum heta ett par
kedjor i denna världens fängelse.
7 april. Från Virginia har jag också i dag fått ett mycket
vackert och vänligt brcf, skrifvet i Genua, och jag gläder
mig åt att hennes resa hittills gått sä väl och nöjsamt,
fast det på sätt och vis kommer mig att sucka öfver att
vara i Sverige och utan hopp att kunna komma därifrån
lefvande. Det är grufiigt tungt att dragas med sådana
tankar, isynnerhet som man icke kan vänta att finna
någon, som kan dela tyngden af en sådan börda. Tvärtom
skulle man nog tycka mig vara alldeles bortskämd, om
jag skulle tala om mina lidanden i sådant fall. Hur skall
jag kunna glömma att det finns klimat, som äro så
mycket bättre än vårt?
5 maj. När kroppen är sjuk, så att man icke mer
tycker sig kunna vänta annat än bara kval i den tid, som
återstår att lefva, söker man gärna tröst i hoppet på en
salig evighet. Fnder det kroppskrafterna äro nedstämda,
har man dock minst förmåga alt kunna ens ana
någonting utom tid och rum eller förbindelsen emellan världens
lidanden och en ren frid och en oändlig fröjd. Hur skall
man tänka sig den frigjorda andens förmåga att minna&
Finns det ett Lethe att dricka glömska ur?
På min sjukdom måste jag skylla, att jag för niirva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
