Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när man är uppriktig, skall man icke måla grannare tafla
än omgifningen är. Likväl kan man förebrå sig att söka
lättnad i sina bekymmer med att meddela dem åt andra.
Svagheten söker stöd och sympati, och hvem är icke svag?
Hvad kunna vi af oss själfva, allt är (¡uds gåfva och af
Hans kärlek få vi alltid hvad vi bäst hehöfva. Ln sådan
tro är vår enda styrka; och måtte jag alltid få behålla
den rätt lefvande och orubbad! I lidandet är det helt
naturligt, att man längtar efter himmelsk sällhet; men hur
kan jag blifva nog ren, om icke i och af vår Herres
oändliga nåd? Jag törstar däref»er, som vore jag i torra
öknen. i\;ir hoppet känner en stråle från hägringen af den
himmelska glädjen, blekna jordelifvets ljusaste och
härligaste färger, ja, tyckas vara skuggor. Hur gärna flyga
därför tankarnc till detta goda land och klappa på porten
för att komma in. Och vägen tyckes mig gå öfver Italien,
det ljusnar mer och mer, tills man nästan känner sig stå
på gränsen till änglarnas rike och bland klarhet, sanning,
godhet, renhet; och man kan känna en aning och försmak
af den eviga kärleken, som är ( !ud vår Herre.
22. Doktor Ihrggström har varit hos mig i dag. Han
tror, att det skulle göra mig godt att komma till Lysekil
i sommar, för att där få andas frisk luft på västra kusten.
Detta har nu kommit i mina tankar — om och huru. —
Jag är så klen som ett lindebarn, och viljan viker för
det minsta motstånd.
29:de. Jag kan 1111 begripa, hur man kan önska sig
att få dö. I den mån man förlorar hoppet att kunna
vara till gagn för andra och sig själf, att på något sätt öka
harmonierna, plågas man af alla de grufliga disharmonier,
som man har omkring sig. När man icke kan hoppas mer
att kunna få styrka att kunna frambringa någonting till
andras nytta och nöje, förefaller lifvet tomt och man
känner sig öfverflödig här i världen. Icke underligt om man
då längtar att få flytta in i en ljusare verkningskrets,
och aningen om en sadan bryter därför som en solstråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
