Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till första upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Prévost hade icke tänkt sig att skriva en omoralisk
bok, ehuru han valde ett tvetydigt fruntimmer och en
icke alltid fullt hederlig ung man till huvudpersoner.
Han trodde sig utarbeta en moralisk handledning, som
skulle göra så mycket bättre gagn, emedan den på
samma gång förlustade läsaren med en angenäm
lektyr. Man vill gärna tänka sig, att han fått denna
idé efteråt, ty romanen har trots de inströdda
etik-resonemangerna föga anstrykning av docerande traktat.
Men i alla fall är den moralisk nog för sin tid, för
en tid, vars sedeideal oftast ägde något, som inte
riktigt anstår idealen: en viss tillgänglighet. »Dygderna
måste veta att något foga sig efter människornas
skröplighet och fördärv», lyder en av Prévosts
sentenser. Han var helt visst en smula svag för dem
som likt Manon »synda utan ondska», och han kan
näppeligen vara upphov till den pietetslösa
fortsättning av romanen, som utkom 1760 och där chevaliern
och Manon, som befinnes ha varit skendöd, efter
otaliga vedervärdigheter å ömse håll förenas i
äktenskap men tröttna på varandra och skiljas. Den
rättsinnige abbén skulle aldrig ha behandlat den
åter-väckta dygden och den härdade troheten på ett så
ironiskt grymt sätt.
Vad angår stilen och tekniken i Manon Lescaut,
så skall läsaren finna, att denna äventyrsfulla berättelse
med sitt skenbart färglösa och torra språk och sin
absoluta brist på miljöteckning, personbeskrivning,
allt vad vi pläga anse som den oumbärliga ramen
kring händelserna och replikerna i en roman, äger
gripande uttryck för våldsamma lidelser och veka
stämningar samt ger verklighetsbilder av pregnant
åskådlighet. Man kan inte riktigt utreda, hur detta är
gjort — författarens raffinerat konstlösa konst firar
här som vid Manons skapelse en fin triumf.
Stockholm i juli 1903.
K.J.
CrfTi (^3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
