- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
17

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

underkasta mig mitt öde i all dess hårdhet. Jag far till
Amerika; där får jag åtminstone leva i frihet med den
jag älskar; jag har skrivit till en av mina vänner, som
skall låta några medel komma mig till handa i
Havre-de-Gråce. Jag är endast i förlägenhet för hur jag skall
lyckas komma dit och hur jag skall kunna förskaffa
denna arma varelse — här betraktade han sorgset sin
käresta — någon lisa på vägen.

— Nåväl, sade jag, jag skall göra ända på er
förlägenhet. Här är något penningar, som jag ber er
mottaga; det gör mig ont att ej kunna tjäna er på
annat sätt.

Jag gav honom fyra louisd’orer i smyg för
vak-tarna; ty jag insåg nogsamt, att om de visste honom
vara i besittning av denna summa, så skulle de sälja
sina tillmötesgåenden dyrare. Det rann mig till
yttermera visso i sinnet att köpslå med dem för att åt den
unge älskande utverka tillstånd att utan hinder tala med
sin käresta ända till Havre. Jag tecknade åt anföraren
att närma sig och framställde till honom mitt förslag.
Han tycktes blygas trots sin fräckhet.

— Det förhåller sig icke så, svarade han med
förlägen uppsyn, att vi neka honom att tala med flickan;
men han vill oavlåtligt vara vid hennes sida, det
besvärar oss, och det är icke mer än rätt, att han får
betala för omaket.

— Låt höra då vad som behövs för att hindra er
att besväras därav.

Han hade dristigheten att begära två louis. Dem
gav jag honom på fläcken.

— Men tagen er i akt, varnade jag, så att 1 icke
gören er saker till något skälmstycke, ty jag ämnar
lämna min adress åt denne unge man, på det han må
kunna underrätta mig därom, och våren förvissade om
att jag har makt att låta straffa er.

Detta kostade mig sålunda sex louisd’orer.

Den höviskhet och den livliga erkänsla, varmed
den unge okände tackade mig, befäste till fullo min
2. — Prévost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free