Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
sig att tilldela mig. På inkastet om hotande nöd
svarade hon, att vi ännu hade att leva av för några
veckor och att hon därefter skulle finna hjälpkällor
hos några tillgivna anförvanter i landsorten, vilka hon
skulle tillskriva. Hon förmildrade sin vägran med så
ömma och så passionerade smekningar, att jag, som
endast levde i henne och som icke hyste den ringaste
misstro till hennes hjärta, skänkte mitt bifall åt alla
hennes genmälen och alla hennes beslut.
Jag hade överlåtit åt henne förfoganderätten över
vår kassa och bestyret med våra dagliga utgifter.
Kort efteråt varseblev jag, att vårt bord var rikligare
försett och att hon hade skaffat sig några prydnader
av ansenligt värde. Som jag nogsamt visste, att vi
knappast kunde hava tolv eller femton pistoler i
behåll, betygade jag henne min förundran över denna
ögonskenliga ökning i vårt välstånd. Hon bad mig
skrattande att vara utan bekymmer.
— Har jag icke lovat dig, sade hon, att jag skulle
skaffa tillgångar?
Jag älskade henne med alltför mycken enfald för
att oroa mig i brådkastet.
En dag, då jag hade gått ut på eftermiddagen och
underrättat henne om att jag aktade stanna ute längre
än vanligt, förundrade jag mig vid min hemkomst
över att man lät mig vänta ett par tre minuter vid
dörren. Vi hade ingen annan betjäning än en liten
piga, som var ungefär vid vår ålder. Då hon kom
och öppnade, tillsporde jag henne, varför hon tövat
så länge. Hon svarade med förlägen uppsyn, att hon
icke hade hört mig klappa. Jag hade endast klappat
en gång; fördenskull sade jag:
— Men om du icke har hört mig, varför kom du
då och öppnade?
Detta spörsmål förbryllade henne så häftigt, att
hon, då hon icke besatt tillräcklig hugfärdighet för att
besvara detsamma, utbrast i gråt, i det hon bedyrade,
att det ingalunda var hennes skuld utan att madame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
