Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
av det ljus, som stod emellan henne och mig, tyckte
jag mig skönja vemod i min kärestas anletsdrag och
ögon. Denna tanke väckte även hos mig samma
känsla. Jag iakttog, att hennes blickar fäste sig vid
mig på ett annat vis än de plägade. Jag kunde icke
urskilja, om det var kärlek eller ömkan, ehuru det
tycktes mig att det var en blid och trånande känsla.
Jag betraktade henne med enahanda uppmärksamhet,
och måhända hade hon icke mindre svårighet att
döma om mitt hjärtas tillstånd efter mina blickar. Vi
tänkte varken på att tala eller att njuta någon föda.
Slutligen såg jag tårar droppa ur hennes sköna ögon
— falska tårar!
— O Gud! utropade jag. Du gråter, älskade
Manon, du är bedrövad ända till tårar, och du säger
mig icke ett enda ord om dina kval!
Hon svarade mig endast med några suckar, vilka
stegrade min oro. Jag uppstod skälvande, jag besvor
henne med all kärlekens enträgenhet att yppa orsaken
till sina tårar, jag fällde själv sådana, under det jag
avtorkade hennes, jag var mera död än levande. En
barbar skulle rörts av vittnesbörden om min smärta
och min ångest.
Allt under det jag sålunda var helt upptagen av
henne, fick jag höra ett buller av flera personer, som
stego uppför trappan. Det klappade sakta på dörren.
Manon gav mig en kyss, varpå hon slet sig ur mina
armar och skyndsamt begav sig in i sovkammaren,
vars dörr hon genast stängde om sig. Jag inbillade
mig, att hon såsom varande något litet i oordning ville
undansticka sig för de främmande, som hade bultat.
Jag gick själv och öppnade.
Jag hade icke väl öppnat, förrän jag fann mig
gripen av trenne karlar, vilka jag igenkände såsom
min faders lakejer. De förövade intet våld på mig,
men sedan två av dem fattat mig i armarna,
undersökte den tredje mina fickor, ur vilka han framdrog
en liten dolk, som var det enda stål jag bar på mig.
3. — Prévost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
