Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
om min klokskap; men hoppades han, att detta lilla
äventyr skulle göra mig förståndigare. Jag fattade
detta tal i den mening, som förliktes med mina planer.
Jag tackade min fader för hans godhet att tillgiva mig
och lovade att vinnlägga mig om ett mera lydigt och
ordentligt uppförande. I djupet av mitt hjärta
triumferade jag, ty såsom förhållandena nu ordnade sig,
betvivlade jag ingalunda, att det skulle beredas mig
lägenhet att avvika från hemmet redan före morgonens
inbrott.
Vi satte oss till bords för att intaga aftonmålet,
och de gycklade med mig över min erövring i Amiens
och min flykt med denna trogna älskarinna. Jag höll
god min vid nålstyngen och till och med fägnade mig
åt att få tala om det, som stadeligen upptog mina
tankar. Men några ord, som min fader lät undfalla
sig, kommo mig att med den ytterligaste
uppmärksamhet spärra upp öronen. Han talade om förräderi och
om en tjänst, som monsieur de B. i eget intresse skulle
hava bevisat. Jag vart bestört vid det jag hörde
honom uttala detta namn och bad honom ödmjukt att
förklara sig närmare. Då vände han sig mot min
broder och tillsporde denne, om han icke förtalt mig hela
historien. Min broder genmälde, att jag förefallit
honom så stilla på vägen, att han icke trott mig behöva
detta botemedel för att tillfriskna från min dårskap.
Jag varseblev, att min fader tvekade, om han skulle
fortsätta att förklara sig, men jag besvor honom så
enständigt därom, att han ställde mig till freds eller
rättare grymt förkrossade mig med den mest
fasansfulla redogörelse man kan föreställa sig.
Han frågade mig först, om jag hela tiden varit nog
enfaldig att tro, att jag var älskad av min käresta. Jag
svarade dristeligen, att jag var viss därom och att intet
kunde ingiva mig det ringaste tvivelsmål därutinnan.
— Ha ha ha! skrattade han av alla krafter, detta
är förträffligt! Du är en näpen oskuld, och jag tycker
verkligen om att se dig hysa dylika känslor. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
