Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
såg någon möjlighet att undkomma på denna väg,
vände jag mig saktmodigt till de bägge tjänarna och
förband mig med mångfaldiga eder att en dag göra
deras lycka, om de ville samtycka till min rymning.
Jag nödgade dem, jag smickrade dem, jag hotade
dem, men även detta försök vart fåfängt. Då
förlorade jag allt hopp. Jag beslöt att dö och vrok mig
på en säng i avsikt att icke lämna den levande. Hela
natten och den följande dagen tillbragte jag i denna
belägenhet. Jag avvisade den föda man nästa dag bar
till mig.
Min fader kom och såg till mig på eftermiddagen.
Han var nog god att söka lindra mina kval med de
huldaste trösteord. Han befallde mig så bestämt att
förtära något, att jag av vördnad för hans tillsägelser
så gjorde. Några dagar förgingo, under vilka jag
ingenting förtärde annat än i hans närvaro och för att
lyda honom. Han fortfor alltjämt att för mig framlägga
sådana skäl, som kunde återföra mig till förnuft och
ingiva mig förakt för den trolösa Manon. Visst är,
att jag icke längre aktade henne — huru skulle jag
kunnat akta den flyktigaste och falskaste av alla
varelser? Men hennes bild, de tjusande drag som jag bar
i djupet av mitt hjärta, kvarstannade där alltjämt; jag
befann mig väl därav.
— Jag kan dö, sade jag, och jag borde det till och
med, efter så mycken skam och sorg; men lede jag än
tusen dödar, jag skulle dock ej förgäta den otacksamma
Manon.
Min fader förundrade sig över att alltjämt se mig
så häftigt betagen. Han visste, att jag hyste
rättskaffens principer, och då han ej kunde betvivla, att
hennes förräderi ingav mig förakt, föreställde han sig,
att min ståndaktighet mindre härflöt ur denna särskilda
passion än ur en allmän böjelse för kvinnor. Han
hakade sig så fast vid denna tanke, att han, endast ledd
av sin ömma tillgivenhet, en dag kom och förtrodde
mig densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
