Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
tillade han, och vad som hindrar mig att ila till
ensligheten ? Det är endast och allenast den ömma
vänskap jag hyser för dig. Jag känner ditt hjärtas
och dina själsgåvors upphöjdhet; det gives intet gott,
varav ej du kan göra dig mäktig. Nöjets gift har
fjärmat dig från den rätta vägen. Vilken förlust för
dygden! Din flykt från Amiens har vållat mig så
mycken sorg, att jag alltsedan dess ej smakat ett
ögonblicks förnöjdhet. Döm därom av de åtgärder
den har förmått mig att vidtaga.
Därpå berättade han, hurusom han, sedan han
blivit varse, att jag bedragit honom och avrest med
min käresta, stigit till häst för att följa efter mig; men
som jag hade fyra eller fem timmars försprång, hade
det varit honom omöjligt att upphinna mig. Icke desto
mindre hade han anlänt till Saint-Denis en halvtimme
efter inin avfärd. Fullt förvissad om att jag skulle
stanna i Paris, hade han där förnött sex veckor med
att fåfängt spana efter mig; han gick till alla platser,
där han kunde hoppas att finna mig, och slutligen en
dag hade han igenkänt min käresta på spektaklet —
hon satt där så praktfullt utstyrd, att han föreställde
sig, att hon hade en ny älskare att tacka för denna
ståt. Han hade följt efter hennes vagn ända hem och
erfarit av en tjänare, att hon underhölls genom
monsieur de B:s frikostighet.
— Jag stannade icke vid detta, fortfor han, utan
jag återvände följande dag för att av henne själv
inhämta vad det blivit av dig. Hon lämnade mig
tvärt, så snart hon hörde mig tala om dig, och jag blev
nödsakad att vända hem till landsorten utan någon
ytterligare upplysning. Där erfor jag ditt äventyr och
det väldiga sinnesuppror det vållat dig; men jag ville
icke se dig, förrän jag kunde vara förvissad om att
finna dig lugnare.
— Du har sålunda sett Manon? genmälde jag
suckande. Ack, du är lyckligare än jag, som dömts
till att aldrig skåda henne mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
