Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
väcker dem till liv, en annan passion kan förkväva
dem. Men då jag besinnar den helgade arten av dem,
som ledde mig till Saint-Sulpice, och den inre sällhet
Himlen där lät mig smaka, vid det jag satte dem i
verket, förfäras jag över den lätthet, varmed jag varit
i stånd att bryta dem. Om det är sant, att det
himmelska biståndet i varje ögonblick är jämnstarkt med
passionens makt, så frågar jag, genom vilken
olycksalig inflytelse man med ens slungas långt bort från
sin plikt utan att finna sig mäktig av det ringaste
motstånd och utan att känna det ringaste samvetsagg.
Jag trodde mig fullständigt befriad från kärlekens
svagheter. Mig syntes, att jag skulle ha föredragit
läsningen av en sida i den helige Augustinus eller en
kvarts timmes kristlig meditation framför alla sinnliga
nöjen, icke undantagna dem Manon kunde bjudit mig.
Likväl störtade mig ett osällt ögonblick tillbaka i
avgrunden, och mitt fall blev så mycket ohjälpligare som
jag, efter att plötsligt ha hamnat på samma djup,
varifrån jag uppstigit, av de nya förvillelser, åt vilka jag
hemföll, sänktes ännu ett gott stycke närmare
avgrundens botten.
Jag hade tillbragt nära ett år i Paris utan att göra
mig underrättad om Manons läge. Det hade till en
begynnelse kostat mig mycket att ålägga mig detta
våld, men Tiberges förmaningar, som städse voro till
hands, och min egen eftertanke hade tillvunnit mig
segern. De sista månaderna hade förrunnit så lugnt,
att jag trodde mig nära att för evigt förgäta denna
tjusande och falska varelse. Den tid kom, då jag hade
att undergå en offentlig prövning inför teologiska
fakulteten, och jag anmodade åtskilliga framstående
personer att hedra mig med sin närvaro. Mitt namn
blev på detta sätt utbasunat genom hela Paris och
nådde även till min trolösas öron. Hon kunde icke
med visshet igenkänna det under abbétiteln, men en
kvarleva av nyfikenhet eller måhända en smula ånger
över att hava förrått mig (jag har aldrig lyckats ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
