Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
borde dock, menade hon, kunna sluta mig till hennes
samvetsagg av den bedrövelse hon hade ådagalagt
den kvällen vi skildes, och trots den vällevnad, i vilken
han underhållit henne, hade hon aldrig smakat någon
lycka med honom, icke blott emedan hon hos honom
saknade, som hon sade, min grannlaga ömhet och mina
artiga maner, utan även emedan hon mitt ibland de
nöjen, vilka han oavlåtligt förskaffade henne, i djupet
av sitt hjärta bar hågkomsten av min kärlek och ångern
över sin otrohet. Vidare talade hon om Tiberge och
den oerhörda förvirring, vari hans besök försatt henne.
— En värjstöt i hjärtat, tillfogade hon, skulle mindre
upprört mitt blod. Jag vände honom ryggen och
förmådde icke ett ögonblick uthärda hans närvaro.
Hon fortskred till att förtälja, på vilka vägar hon
vunnit kännedom om min vistelse i Paris, mitt ombyte
av levnadsbana och min disputation i Sorbonne. Hon
bedyrade, att hon under denna varit så upprörd, att
hon haft den största möda att återhålla icke blott sina
tårar utan till och med de kvidanden och anskrin, som
mer än en gång varit nära att tränga sig fram. Till
slut sade hon, att hon lämnat lokalen efter alla de
övriga för att dölja sitt sinnesuppror och, ledd endast
av sitt hjärtas drift och sin obetvingliga åtrå, begivit
sig raka vägen till seminariet med föresats att där
giva sig döden, om hon icke funne mig villig att
till-giva henne.
Var finnes den barbar, som icke skulle rörts av
en så öm och livlig ånger? Vad mig angår, kände
jag i denna stund, att jag för Manon skulle offrat alla
biskopssäten i kristenheten. Jag frågade henne, hur
hon ansåg, att våra nya förhållanden lämpligen borde
ordnas, varpå hon genmälde, att vi ofördröjligen måste
lämna seminariet och träffa våra överenskommelser
på en säkrare ort. Jag samtyckte utan invändning
till allt vad hon önskade.
Hon steg upp i sin vagn för att fara och invänta
mig vid gathörnet, och jag listade mig ut strax därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
