Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
honom, jag hade förespeglat mig, attbevekelsegrunden
till er vänskap för mig var en känsla rakt motsatt den
ni nu röjer.
Då bekände han utan skam, att han alltid tänkt
på samma sätt och att han, då ju hans syster en gång
kränkt sitt köns lagar, om än för den mans skull, som
var henne kärast, försonat sig med henne allenast i
hopp att draga nytta av hennes slemma leverne.
Jag insåg nu lätteligen, att vi ända dittills varit offer
för hans bedräglighet. Trots den sinnesrörelse hans
tal vållat mig nödsakades jag emellertid på grund
därav, att han var mig nödvändig, att leende svara,
det hans råd syntes mig innebära en sista utväg, som
borde uppskjutas till det yttersta, och jag bad honom
att visa mig någon annan möjlighet.
Han föreslog mijg att begagna mig av min ungdom
och den lyckliga skapnad, varmed naturen utrustat
mig, till att ingå förbindelse med någon åldrig och
frikostig dam. Jag fann lika litet behag i denna plan,
som skulle gjort mig otrogen Manon.
Jag började tala om spel såsom det lättaste och
för min ställning mest passande medlet, varpå han
svarade, att detta verkligen vore en utväg, men att det
krävde en närmare utredning. Att kasta sig in i spel
utan vidare med endast de vanliga chanserna vore det
rätta sättet att fullborda min ruin; att på egen hand
och utan understöd fresta på de små finter, med vilka
en förslagen man kan upphjälpa sin tur, vore ett alltför
farofullt yrke. Det funnes emellertid en tredje väg,
nämligen sammanslutningens; men min ungdom ingav
honom farhågor, att hans herrar förbundsbröder skulle
anse mig ännu sakna de erforderliga egenskaperna.
Dock lovade han att lägga sig ut för mig hos dem
och — något som jag icke skulle väntat av honom —
erbjöd sig att försträcka mig något penningar, om jag
skulle råka i behov. Den enda ynnest jag för tillfället
utbad mig av honom var, att han icke skulle meddela
Manon min förlust och ämnet för vårt samtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
