Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
för solens ljus, av vilket hon väntar allenast en milt
välgörande inverkan.
Jag betraktade det som ett tecken till himlens
beskydd, att jag så lägligt erinrat mig Tiberge, och
beslöt att försöka råka honom, innan dagen var till ända.
Jag återvände på fläcken till min bostad för att skriva
några rader till honom och utpeka en mötesplats,
varvid jag anbefallde honom tystnad och försiktighet
såsom en av de viktigaste tjänster han i min
förhandenvarande belägenhet kunde göra mig.
Den fröjd, som hoppet att återse honom ingav mig,
utslätade spåren av den bedrövelse Manon eljest icke
kunnat undgå att varsna i mitt anlete. Jag talade med
henne om vårt missöde i Chaillot som om en bagatell,
vilken icke borde oroa henne, och alldenstund Paris
var den ort i världen, där hon fann sig bäst tillfreds,
vart hon icke ledsen, då hon hörde mig förklara det
lämpligt att kvardröja där, tills man hunnit utplåna
några lindriga verkningar av branden i Chaillot.
Efter en timme erhöll jag svar från Tiberge, som
lovade att infinna sig på det anvisade stället. Jag
ilade otåligt dit. Likväl kände jag en viss blygsel
över att skola framträda inför en vän, vars blotta
närvaro måste utgöra en förebråelse för min oskickliga
vandel; men min höga tanke om hans hjärtas godhet
samt Manons intresse uppehöllo mitt mod.
Jag hade bett honom infinna sig i Palais-Royals
trädgård. Han var där före mig och kom mig till
mötes och omfamnade mig, så snart han blev mig
varse. Han höll mig länge tryckt i sina armar, och jag
kände mitt ansikte fuktas av hans tårar. Jag sade, att
det var med blygsel jag visade mig för honom och att
jag i hjärtat bar en livlig ånger över min otacksamhet;
vad jag först av allt besvor honom om var att säga mig,
om jag ännu finge betrakta honom som min vän, sedan
jag så fullt upp förtjänat att mista hans aktning och
tillgivenhet. Han svarade i den ömmaste ton, att intet
kunde förmå honom att frånsäga sig detta namn, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
