Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
yttersta armod utan den grymmaste död snarare än att
underkasta mig en räddning, som var outhärdligare än
alla mina lidanden tillhopa.
— Förklara dig då, sade han, vad slags hjälp är
jag i stånd att lämna dig, om du uppreser dig mot
alla mina förslag?
Jag vågade icke öppet utsäga, att det var hans
pung jag hade behov utav. Han fattade det likväl till
slut, och sedan han yppat, att han trodde sig förstå
mig, satt han en stund frånvarande med en uppsyn
som om han övervägde.
— Tro icke, återtog han inom kort, att min
tankfullhet härrör från ett avsvalnande av mitt
vänskapsnit; men inför vilket val ställer du mig icke, om jag
nödgas vägra det enda bistånd du vill antaga eller ock
kränka min plikt genom att bevilja dig det! Ty gör
jag mig icke till medskyldig i din förvillelse, då jag
bereder dig tillfälle att framhärda däri?
— Emellertid, fortfor han efter ett ögonblicks
eftertanke, inbillar jag mig, att det måhända är det
upprörda tillstånd, vari utblottningen slungat dig, som
icke lämnar dig nog sinnesfrihet att välja det bästa
handlingssättet. Man tarvar ro i sinnet för att finna
behag i klokheten och sanningen. Jag skall se till att
skaffa dig något penningar. Tillåt mig, min käre
chevalier, sade han och omfamnade mig, att därvid
fästa ett enda villkor: nämligen att du låter mig veta
din bostad och fördrager, att jag åtminstone gör vad
jag förmår för att återföra dig till dygden, som jag
vet att du älskar och från vilken allenast dina
hejd-lösa passioner avlägsnat dig.
Jag beviljade honom av uppriktigt hjärta allt vad
han äskade och bad honom beklaga mitt vidriga öde,
som tvang mig att draga så föga gagn av en så dygdig
väns förmaningar. Han tog mig genast med till en
bankir, som han kände och som försträckte mig
hundra pistoler på hans skuldsedel; ty reda penningar
ägde han alls inga. Jag har förut nämnt, att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
