Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
dig till handa på lagliga vägar. Du har förvärvat dem
orättfärdigt, och på enahanda sätt skola de fråntagas
dig. Guds förfärligaste straffdom skulle vara att låta
dig njuta dem i ro. Alla mina råd ha varit dig till
ingen nytta; jag förutser endast alltför väl, att de snart
skulle bliva dig till besvär. Farväl, otacksamme och
svage vän. Måtte dina brottsliga nöjen försvinna
liksom en skugga! Måtte din lycka och dina penningar
ohjälpligt förgås och du lämnas ensam och utblottad
för att kunna inse fåfängligheten av de ting, som
berusat dig till yrsel! Först då skall du finna mig redo
att älska och bistå dig; men i dag sliter jag all
förbindelse med dig, och jag vämjes vid det leverne
du för.
Det var i mitt rum och i Manons närvaro han höll
detta apostoliska strafftal. Då han reste sig för att
gå, ville jag kvarhålla honom, men hejdades av
Manon, som sade, att han var en vanvetting, som vi
måste låta gå.
Hans yttranden förfelade icke att göra ett visst
intryck på mig. Jag är angelägen om att framhäva
de olika tillfällen, då mitt hjärta förnam en dragning
tillbaka till det rätta, emedan jag sedermera haft
hågkomsten därav att tacka för en del av min styrka i
min levnads olyckligaste belägenheter.
Manons smekningar lyckades hastigt skingra den
bedrövelse, som detta uppträde vållat mig. Vi
fortforo att föra ett liv av idel nöje och älskog.
Tillväxten av våra rikedomar fördubblade vår kärlek.
Venus och Fortuna ägde inga sällare och mera
hängivna slavar. Varför, o Gud, kalla jorden en
jämmerdal, då man där kan smaka en så himmelsk vällust?
Men tyvärr, denna har den svagheten att alltför snabbt
förgå. Vilken annan salighet skulle man väl sträva
till, om den vore av natur att räcka beständigt? Vår
hemföll åt det allmänna ödet — att taga ett brått slut
och efterföljas av bitter grämelse.
Jag hade på spel vunnit så ansenligt, att jag tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
