Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
på att placera en del av mina penningar. Mitt
tjänstfolk hade vetskap om min goda tur, i synnerhet min
kammartjänare och Manons kammarpiga, inför vilka
vi ofta omisstänksamt meddelade oss med varandra.
Denna flicka var täck att skåda, och kammartjänaren
hade fattat tycke för henne. De hade att göra med
ett ungt och eftergivet herrskap, som de föreställde
sig att med lätthet kunna bedraga. I detta syfte
uttänkte de en plan, som de verkställde till sådan olycka
för oss, att de försänkte oss i en belägenhet, ur vilken
vi aldrig lyckats arbeta oss upp.
En afton, då vi superat hos monsieur Lescaut,
kommo vi hem omkring midnattstid. Jag kallade på
min kammartjänare och Manon på sin piga, men
ingendera visade sig. Det sades oss, att de icke varit
synliga i huset sedan klockan åtta och att de, innan
de gingo ut, låtit forsla bort några kistor, enligt
föregivande på min tillsägelse. Jag anade en del av
sanningen, men mina misstankar överträffades av det
jag varseblev vid inträdet i min kammare. Låset på
mitt skåp var uppbrutet och mina penningar jämte alla
mina kläder voro borta. Vid det jag i ensamheten
grubblade över detta olycksslag, kom Manon helt
förfärad och underrättade mig, att enahanda förödelse
övergått hennes rum.
Slaget syntes mig så grymt, att allenast ett oerhört
uppbjudande av besinningen kunde hindra mig att
utbrista i tårar och högljudd jämmer. Fruktan att
an-sticka Manon med min förtvivlan förmådde mig att
antaga en lugn uppsyn. Jag sade henne gycklande,
att jag skulle hämna mig på något offer å hotell
Tran-sylvanie. Dock föreföll hon så gripen av vår olycka,
att hennes sorgsenhet gjorde långt mera till att
be-dröva mig än min skrymtade glättighet hade gjort
till att förjaga hennes nedslagenhet.
— Vi äro förlorade, utbrast hon med tårar i ögonen.
Jag bemödade mig fåfängt att trösta henne med
smekningar. Mina egna tårar röjde min förtvivlan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
