- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
71

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

steg omkring i rummen. I Manons varseblev jag då
ett förseglat brev, som låg på hennes bord. Det var
adresserat till mig och skrivet med hennes hand.
Jag öppnade det med en rysning av fasa. Det lydde
på följande sätt:

»Jag svär dig, min dyre chevalier, att du är mitt
hjärtas avgud och att ingen finnes mer än du i
världen, vilken jag kan älska så som jag älskar dig; men
inser du icke, min stackars älskling, att troheten i
den belägenhet, vari vi råkat, är en fåvitsk dygd?
Tror du, att man kan vara rätt öm, då man saknar
bröd? Hungern skulle orsaka mig något ödesdigert
misstag; jag skulle endera dagen uppgiva andan i tron
att jag utstötte en kärlekssuck. Jag dyrkar dig, var
viss därom; men överlåt för någon tid åt mig att styra
med vår framtid. Ve den som faller i mina snaror!
Jag strävar för att göra min chevalier rik och lycklig.
Min broder skall giva dig underrättelser om Manon
och att hon har gråtit över att nödgas lämna dig.»

Läsningen av denna skrivelse lämnade mig i en
belägenhet, som det vore mig svårt att beskriva, ty
ännu i denna dag vet jag ej rätt, vad slags känslor
jag då var rov för. Det var ett av dessa enastående
själstillstånd, vilka icke likna något av vad man
upplevat; man kan icke förklara dem för andra, ty de
mäkta icke göra sig något begrepp därom, och man
har möda med att riktigt utreda dem för sig själv,
emedan de såsom varande ensamma i sin art sakna
hållpunkter i minnet och icke ens kunna
samman-liknas med någon känd sinnesstämning. Emellertid,
av vilken natur än min var, är det visst, att däri
måste ha ingått smärta, förtrytelse, svartsjuka och
blygsel. Gott hade varit, om där icke ingått ännu
mera kärlek!

— Hon älskar mig, jag vill tro det, men måste hon
icke, utropade jag, ha varit ett vidunder för att hata
mig? Vilka rättigheter har någonsin någon haft till
ett hjärta, som icke jag har till hennes? Vad står

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free