- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
74

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

hålla honom sällskap på hans lantställe, dit han
begivit sig för några dagar. Jag, som med ett slag
fattade, till vilken fördel detta kunde lända er, jag
lät honom fintligt förstå, att Manon lidit ansenliga
förluster, och jag uppeggade hans ädelmod till den
grad, att han begynte med att överräcka henne två
hundra pistoler. Jag sade honom, att detta
visserligen var hederligt för stunden, men att framtiden
skulle medföra stora behov för min syster; hon hade
därjämte åtagit sig omsorgen för en ung broder, som
fallit oss till last efter våra föräldrars död, och om
han ansåge henne värd sin aktning, skulle han för
visso icke låta henne lida genom denne stackars
yngling, vilken hon betraktade som hälften av sig själv.
Denna berättelse förfelade icke att röra honom. Han
förband sig att hyra ett bekvämt hus åt er och Manon
— det är nämligen ni själv, som är den stackars lilla
föräldralösa brodern; han lovade ytterligare att inreda
det anständigt och varje månad tillställa er fyra hundra
livrés, vilket, om jag räknar rätt, gör fyra tusen åtta
hundra om året. Innan han avreste till lantstället,
lämnade han order åt sin intendent att uppspana ett
hus och ställa det i ordning till hans återkomst. Ni
får då återse Manon, som ålagt mig att framföra tusen
ömma hälsningar till er och försäkra er, att hon älskar
er högre än någonsin.

Jag satte mig ned att grubbla över denna
sällsamma fogning av mitt öde; jag befann mig ett rov
för stridiga känslor och följaktligen i en villrådighet
så vansklig att göra ända på, att jag länge satt utan
att besvara den mängd av frågor, som Lescaut slag
i slag riktade till mig. I den stunden sargade mig
hedern och dygden ännu en gång med samvetskvalens
tagg och jag blickade suckande tillbaka på Amiens,
på min faders hus, på Saint-Sulpice, på alla de orter,
där jag framlevat skuldlösa dagar. Vilket omätligt
svalg skilde mig icke nu från detta lyckliga tillstånd!
Jag skådade det allenast i fjärran, likt en skugga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free