Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
honom på detta sätt vid alla tillfällen bevis på den
förändring han åstundade.
Denna var dock endast en yttre. Till min skam
måste jag bekänna, att jag i Saint-Lazare spelade en
skrymtareroll. 1 stället för att studera sysselsatte jag
mig, då jag var allena, endast med att sucka över
mitt olycksöde. Jag förbannade mitt fängelse och det
tyranni, som kvarhöll mig där. Jag förnam icke väl
någon lindring i den nedslagenhet, vari den första
bestörtningen försatt mig, innan jag återföll i
kärlekens marter. Manons avlägsnande, ovissheten om
hennes öde, fruktan att aldrig återse henne utgjorde
det enda ämnet för mina sorgmodiga betraktelser.
Jag målade henne för mig i G.-M: s armar, ty det var
den tanke, som från begynnelsen fallit mig in, och
långt ifrån att föreställa mig, att han låtit henne
vederfaras enahanda behandling som mig, var jag
övertygad, att han skaffat mig ur vägen allenast för
att besitta henne i ro.
På detta vis tillbragte jag dagar och nätter, som
syntes mig evinnerliga. Jag satte icke hopp till något
annat än framgången av mitt skrymteri. Jag iakttog
sorgfälligt priorns anlete och yttranden för att
förvissa mig om vad han tänkte om mig och gjorde till
mitt studium att behaga honom såsom varande mitt
ödes behärskare. Jag uppfattade utan svårighet, att
jag till fullo vunnit hans bevågenhet, och betvivlade
icke, att’ han beredvilligt skulle lämna mig bistånd.
En dag fördristade jag mig att spörja, om det var
på honom min utsläppning berodde. Han svarade, att
han icke var helt och hållet herre däröver, men
hoppades han, att monsieur de G.-M., på vars anhållan
polismästaren låtit inspärra mig, på hans, priorns,
vitsord skulle samtycka till att försätta mig i frihet.
— Vågar jag förtrösta om att de tvenne månaders
fängelse jag utstått skall synas honom en nöjaktig
gottgörelse? återtog jag spakfärdigt.
Han lovade att tala med honom, ifall jag så önskade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
