Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
med en så ursinnig våldsamhet, att jag däri förlorade
hälften av mina krafter. Icke desto mindre bibehöll jag
tillräckligt för att kullkasta honom och gripa honom i
strupen. Jag höll på att strypa honom, då bullret av
hans fall och några gälla skrik, som jag nätt och jämnt
lämnade honom frihet att uppgiva, tillkallade priorn
och flera av klosterbröderna, vilka ryckte honom ur
mina händer.
Jag hade nära nog själv tappat styrkan och andan.
— O Gud! utropade jag under tallösa suckar.
Rättvisa himmel, kan jag väl leva ett ögonblick längre
efter en dylik skändlighet!
Jag ville på nytt störta mig över barbaren, som givit
mig banesår, men man hejdade mig. Min förtvivlan,
mina rop och mina tårar övergingo all föreställning.
Jag betedde mig så underligt, att alla de kringstående,
som voro okunniga om orsaken därtill, växlade blickar
sinsemellan av lika mycken förfäran som häpnad.
Monsieur de G.-M. satte under tiden till rätta sin
peruk och sitt bröstkrås, och i harmen över att ha
blivit så misshandlad befallde han priorn att hålla
mig i strängare förvar än någonsin och straffa mig
med alla de tuktomedel, som man vet äro brukliga i
Saint-Lazare.
— Nej, monsieur, yttrade priorn, det är icke med en
person av chevalier des Grieux’ börd vi handskas på
det sättet. Han är dessutom så beskedlig och
anständig, att jag har svårt att fatta, det han utan starka
skäl låtit sig drivas till denna ytterlighet.
Detta svar gjorde fullständigt slut på monsieur de
G.-M: s behärskning. Han gick sin väg sägande, att
han nog skulle veta att kväsa både priorn och mig
och alla, som dristade göra honom motstånd.
Sedan priorn befallt bröderna att ledsaga honom ut,
stannade han ensam kvar hos mig. Han besvor mig
att ofördröjligen låta honom veta upphovet till min
våldshandling.
— O min fader, sade jag, under det jag vidblev att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
