- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
88

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 w

gråta som ett barn, föreställ er den rysligaste
grymhet, tänk er det avskyvärdaste barbari, som är möjligt
— det är den gärning, som den uslingen G.-M. varit
nog lumpen att föröva. O, han har genomborrat mitt
hjärta! Jag kommer aldrig att hämta mig efter det.
Jag vill förtälja er alltsammans, tillade jag snyftande.
Ni är god, ni kommer att ömka mig.

Jag redogjorde i korthet för min långvariga och
okuvliga kärlek till Manon, vår blomstrande
förmögenhetsställning, innan vi plundrades av våra egna tjänare,
de anbud G.-M. gjort min käresta, det dem emellan
ingångna köpeavtalet och det sätt, varpå detta brutits.
Sant att säga, framställde jag förhållandena i den för
oss gynnsammaste dagern.

— Där ser ni, fortfor jag, den källa, ur vilken
monsieur de G.-M: s nit för min bättring flutit. Han har
haft makt att låta inspärra mig här av pur hämndlust.
Det tillgiver jag honom; men, min fader, detta är icke
allt — han har omänskligt bortrövat den käraste
hälften av mig själv, han har nesligt insatt henne på
spinnhuset, han har haft den fräckheten att i dag med
egen mun förkunna mig det. På spinnhuset, min
fader! O himmel, min härliga älskade, min dyra
drottning på spinnhuset, som den eländigaste av varelser!
Var skall jag finna tillräcklig styrka för att icke
uppgiva andan av smärta och blygsel!

Den gode patern bemödade sig att hugsvala mig i
det övermått av sorg, vari han såg mig. Han sade,
att han aldrig uppfattat mitt äventyr så, som jag
förtaide det; han hade väl vetat, att jag förde en oskicklig
vandel, men han hade föreställt sig, att vad som
förmått monsieur de G.-M. att blanda sig däri var något
band av aktning och vänskap med min familj — inför
honom själv hade denne nämligen icke företett någon
annan grund. Vad jag nu meddelat honom åstadkom
emellertid en ansenlig förändring i min ställning, och
betvivlade han ingalunda, att den sanningsenliga
redogörelse han ärnade avlägga inför polismästaren skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free