Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
då jag såg hans nit redo att vändas i vrede, den
enda slutsats jag härur vill draga är den, att det
icke finns någon sämre metod att ingiva ett hjärta
avsmak för kärleken än den att smäda dennas sötma
och lova det en större lycka i dygdens utövande. Så
som vi en gång äro skapade, är det visst, att vår
sällhet består i nöjet; jag trotsar envar att påstå
något annat. Men nu behöver hjärtat icke länge gå
till råds med sig självt, innan det känner, att av alla
nöjen äro kärlekens de ljuvaste. Det varsnar snart,
att man för det bakom ljuset, om man lovar det mera
tjusande sådana på annat håll, och detta svek ingiver
det misstro till de pålitligaste löften. I predikanter,
som viljen återföra mig till dygden, sägen mig, att
den är oeftergivligt nödvändig; men söken icke dölja
för mig, att den är sträng och mödosam. Fastställen
med klara bevis, att kärlekens vällust brått förgår,
att den är förbjuden, att den efterföljes av eviga kval
och — vad som måhända skall göra ännu starkare
intryck på mig — att ju mera ljuv och berusande
den kan vara, ju rikligare skall himlen löna ett så stort
offer; men medgiven, att sådana hjärtan som vi äro
utrustade med, utgör den här på jorden vår
fullkomligaste lycksalighet!
Denna avslutning på mitt tal återförsatte Tiberge
i hans vänliga stämning. Han erkände, att det fanns
något förnuftigt i min tankegång. Den enda
invändning han bifogade var spörsmålet, varför jag icke
åtminstone rättade mig efter mina egna grundsatser och
uppoffrade min kärlek för hoppet om detta vederlag,
om vilket jag gjorde mig så höga föreställningar.
— O dyre vän, svarade jag, här är det som jag
nödgas vidgå min uselhet och svaghet. Ja tyvärr,
det är min plikt att handla enligt min insikt, men står
väl handlingen i min makt? Vilket bistånd skulle
jag icke tarva för att förgäta Manons behag!
— Gud förlåte mig, inföll Tiberge, här tror jag vi
ha ännu en av våra jansenister!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
