- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
106

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

hörde nämligen till mina vänner och tog en livlig andel
i vårt öde. Hon sporde med den största iver, om
hon av honom finge veta vad det blivit av mig. Han
lovade att föra mig till hennes fötter, så öm och så
trogen som hon någonsin kunde önska sig.

— När? återtog hon.

— Redan i denna dag. Den sälla stunden skall icke
länge låta vänta på sig; ja, den är inne i detta nu,
om ni så vill.

Då förstod hon, att jag var utanför, och jag trädde
in just som hon brådstörtat ilade mot dörren. Vi
sjönko i varandras armar med denna översvallande
ömhet, åt vilken en tre månaders skilsmässa skänker
en sådan sötma för rätta älskande. Våra suckar, våra
osammanhängande utrop, otaliga älskogsnamn,
trån-fullt uttalade av än den ena, än den andra, allt detta
bildade under en kvarts timme ett rörande skådespel
för monsieur de T.

— Jag avundas er, sade han till mig, i det han bjöd
oss sitta ned, det gives ingen lott så ärorik, att jag
ej framför den skulle föredraga en så skön och så
passionerad älskarinna.

— Också skulle jag försmå alla världens kungariken
för lyckan att vara älskad av henne, blev mitt svar.

Hela fortsättningen av detta så efterlängtade
samtal blev, såsom naturligt är, oändligt öm. Den arma
Manon förtäljde mig sina äventyr och jag delgav
henne mina. Vi fällde bittra tårar vid dryftandet av
den belägenhet, vari hon befann sig, och den, ur vilken
jag nätt och jämnt sluppit undan. Monsieur de T.
tröstade oss med förnyade löften om nitiska
bemödanden att göra slut på vårt elände. Han tillrådde oss att
icke utdraga detta första möte för länge, på det han
lättare måtte kunna bereda oss tillfälle till flera. Det
kostade honom mycken möda att vinna vårt bifall till
detta råd. Manon i synnerhet kunde icke besluta sig
för att låta mig gå. Väl hundra gånger nödgade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free