Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Jag hoppades icke allenast att där befinna mig i
säkerhet utan även att kunna vistas där någon tid
utan att ansättas med fordringar på betalning.
— Kör oss till Chaillot, sade jag till kusken.
För mindre än en pistol ville han icke åtaga sig
att köra dit så sent — ny anledning till bryderi. Till
slut enade vi oss om sex francs; det var hela den
summa, som återstod i min pung.
Jag sökte intala Manon tröst under färden; men
i själva verket hyste jag förtvivlan i hjärtat. Jag skulle
givit mig döden, om jag icke i min famn hållit den
enda skatt, som band mig vid livet. Ensamt denna
tanke stärkte mitt mod.
— Jag har åtminstone henne, sade jag vid mig
själv, hon älskar mig, hon är min. Låt Tiberge snacka
— det här är icke en skenbild av lycka. Jag skulle
kunna se hela universum förgås utan att fråga därefter.
Och varför? Emedan jag icke längre har någon känsla
till övers.
Detta var sant; likväl kände jag, allt under det
jag så ringa skattade denna världens goda, att jag
skulle behövt äga åtminstone en liten andel därav för
att ännu mera oinskränkt kunna förakta allt det övriga.
Kärleken är starkare än överflöd, starkare än skatter
och rikedomar; men den har behov av dylikt bistånd,
och det gives ingenting tröstlösare för en ömkänslig
älskare än att av brist härpå mot sin vilja se sig sjunka
till en råhet, som likställer honom med de nedrigaste
naturer.
Klockan var elva, då vi anlände till Chaillot. På
värdshuset blevo vi mottagna som känt folk. Det
väckte ingen överraskning, att Manon uppträdde i
manskläder, ty i Paris och dess omgivningar är man
van att se kvinnor i alla slags skepnader. Jag lät
servera henne lika fint, som om jag befunnit mig i
den mest blomstrande ställning. Hon anade icke, att
jag var i penningknipa, och jag vaktade mig väl för
att låta henne veta det, ty jag hade satt mig före att
8. — Prévost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
