Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
wi
nästa dag ensam återvända till Paris och söka någon
bot för denna ledsamma sjuka.
Vid bordet såg jag, att hon var blek och avtärd.
Jag hade icke varsnat något därav på spinnhuset, ty
cellen, där jag hade råkat henne, var icke synnerligen
ljus. Jag frågade henne, om det icke till äventyrs
var en fortsatt verkan av den förfäran hon erfarit, då
hon såg sin broder nedskjutas; men hon försäkrade,
att huru gripen hon än blivit av denna olycka,
härrörde hennes blekhet dock endast därav, att hon i tre
månader måst utstå skilsmässa från mig.
— Du älskar mig då övermåttan? sporde jag.
— Tusen gånger mera än jag kan säga.
— Du övergiver mig då aldrig mera? fortfor jag.
— Nej, aldrig, svarade hon, och denna försäkran
stadfästes med så många smekningar och eder, att det
verkligen syntes mig otroligt, att hon någonsin skulle
kunna förgäta den. Det har städse varit min
övertygelse, att hon var uppriktig; vilket skäl skulle hon
väl haft att förställa sig i sådan grad? Men hon var
ännu mera flyktig, eller rättare, hon var icke längre
någonting och kände icke igen sig själv, så snart hon,
under det hon såg för sina ögon kvinnor, som levde i
överflöd, själv befann sig i armod och nöd. Jag stod
i begrepp att erhålla ett sista bevis härpå, vilket
övergick alla de föregående och vilket alstrade den
sällsammaste skickelse, som någonsin vederfarits en
man av min börd och ställning.
Som jag väl kände denna hennes sinnesbeskaffenhet,
gjorde jag mig följande dag bråttom med min
vandring till Paris. Hennes broders död samt
nödvändigheten att skaffa linne och kläder åt såväl henne som
mig utgjorde så giltiga anledningar, att jag icke
tarvade några svepskäl. Jag lämnade värdshuset i
avsikt, sade jag till Manon och värden, att taga en
hyrvagn; men detta var skryt. Nöden tvang mig att
gå till fots, och jag marscherade i rask fart ända till
Cours-la-Reine, där jag ämnade göra halt. Jag be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
