- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
129

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

skuldrorna; med den andra fattade hon sin
toalettspegel; så uppbjöd hon alla sina krafter för att släpa
mig i detta tillstånd till dörren, och sedan hon med
knät öppnat denna, erbjöd hon den främmande, som
bullret tycktes ha hejdat mitt i rummet, ett skådespel
ägnat att förorsaka honom ej ringa förvåning. Jag
såg en synnerligen välklädd man men av ett ganska
obehagligt utseende.

Trots den förlägenhet, vari detta uppträde försatte
honom, underlät han icke att göra en djup reverens.
Manon lämnade honom icke tid att öppna munnen utan
räckte fram sin spegel och sade:

— Titta, monsieur, betrakta er noga och giv mig
sedan rätt. Ni ber mig om kärlek. Här står den man,
som jag älskar och som jag svurit att älska hela mitt
liv. Jämför själv! Tror ni er om att göra honom mitt
hjärta stridigt, så upplys mig om på vilken grund;
ty jag försäkrar er, att i er ödmjukaste tjänarinnas
ögon uppväga icke alla Italiens prinsar ett enda av de
hårstrån jag håller i min hand.

Under denna tokiga harang, som hon tydligen hade
instuderat, gjorde jag fåfänga ansträngningar att
lösgöra mig, och förbarmande mig över en man av stånd,
kände jag mig benägen att medelst hövlighet reparera
denna lilla förolämpning. Men han hämtade sig lätt
nog och hans svar, som jag fann något plumpt, betog
mig lusten därtill.

— Mademoiselle, mademoiselle, yttrade han med
ett tvunget leende, jag har i sanning fått ögonen
öppna, och jag finner er vara ansenligt mindre
nybörjare än jag föreställt mig.

Därpå avlägsnade han sig ögonblickligen utan att
kasta en blick på henne och tillade med lägre röst,
att det icke var mera bevänt med de franska kvinnorna
än med de italienska. Vid detta tillfälle fanns det intet
som lockade mig att ingiva honom bättre tankar om
det täcka könet.

Manon släppte mitt hår, kastade sig i en länstol
9. — Prévost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free