- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
132

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

aktning och önska vinna hans egen. Efter att ha
anfört ytterligare en hop saker till den ankomnes
förmån bad han om mitt tillstånd att gå och föreslå denne
att slå sig ned hos oss och hålla till godo med
återstoden av vår måltid. Möjliga invändningar om vådan
av att yppa Manons vistelseort för sonen till vår fiende
förekom han genom att på heder och ära bedyra, att
så snart den unge mannen lärde känna oss, skulle han
bliva vår mest nitiske försvarare. Efter slika
försäkringar kunde jag icke uppställa några slags
svårigheter.

Monsieur de T. tog sig tid att underrätta gästen
om vilka vi voro, innan han förde honom till oss.
Han trädde in med en uppsyn, som verkligen intog
oss till hans förmån. Han omfamnade mig och vi
slogo oss ned. Han beundrade Manon, mig själv, allt
som hörde oss till, och åt med en aptit, som gjorde
heder åt vår supé.

Sedan man dukat av, blev konversationen mera
allvarlig. Han slog ned ögonen, då han talade om det
övervåld hans fader begått mot oss, och gjorde de
ödmjukaste ursäkter, vilka han dock avbröt för att,
som han sade, icke förnya en hågkomst, som vållat
honom så mycken blygsel. Voro de uppriktiga från
början, så blevo de det ändå mera allt eftersom det
led, ty detta samtal hade icke räckt en halvtimme,
förrän jag varseblev det intryck Manons behag
utövade på honom. Hans blickar och hans sätt att vara
blevo småningom allt kärligare. Det oaktat lät han
ingenting framskymta i sina yttranden, men även utan
svartsjukans bistånd ägde jag för mycken erfarenhet
i kärlek för att icke urskilja vad som härflöt ur den
källan.

Han höll oss sällskap en del av natten och lämnade
oss först efter att ha lyckönskat sig till vår bekantskap
och anhållit om tillåtelse att då och då få komma
tillbaka och förnya erbjudandet av sina tjänster. På mor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free