Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
eftertanke. Jag sammanliknade denna sista olycka
med dem jag redan utstått av samma slag och fann
icke ställningen mera ohjälplig än vid de föregående
tillfällena. Jag kände ju Manon; varför taga så illa
vid mig för ett missöde, som jag bort förutse?
Varför icke hellre ägna mig åt att söka ett botemedel?
Det var ännu tid. Jag borde åtminstone icke spara
mig någon möda, om jag icke ville ha det att förebrå
mig, att jag genom försumlighet bidragit till mina
egna kval. Jag företog mig sålunda att övertänka alla
de medel, som kunde öppna en utsikt till hopp.
Att med våld söka slita henne ur Q.-M: s händer
var en förtvivlad utväg, som icke kunde medföra annat
än mitt fördärv och icke erbjöd den ringaste möjlighet
att lyckas. Men det syntes mig, att om jag kunde
förskaffa mig tillfälle att växla endast ett par ord med
henne, så skulle jag ofelbart göra något intryck på
hennes hjärta — jag kände ju så väl alla dess
känsliga punkter, jag var ju så viss om att hon älskade
m’g! Jag skulle ha slagit vad om att till och med det
egendomliga infallet att sända mig en vacker flicka
till tröst upprunnit hos henne och att det var ett
uttryck av hennes medlidande för mina kval.
Jag beslöt att uppbjuda all min fyndighet för att
råka henne. Bland en massa utvägar, som jag
granskade en efter annan, stannade jag vid följande.
Monsieur de T. hade redan visat mig alltför mycken
välvilja, för att jag skulle kunna hysa det ringaste tvivel
om hans uppriktighet och vänskapsnit. Jag föresatte
mig nu att ofördröjligen gå till honom och förmå
honom att sända bud efter Q.-M. under förebärande
av en viktig angelägenhet. Jag behövde endast en
halvtimme att tala med Manon. Min avsikt var att
bereda mig tillträde till hennes egen kammare, och
jag trodde, att detta skulle gå lätt för sig i Q.-M: s
frånvaro.
Detta beslut hade gjort mig lugnare, och jag
betalade frikostigt den unga flickan, som ännu var kvar.
10. — Prévosl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
