Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
XV.
Jag lyckades utan hinder beträda det ifrågavarande
gemaket.
Manon satt och läste. Nu fick jag anledning att
undra över denna sällsamma flickas karaktär. Långt
ifrån att förfäras eller visa sig ängslig vid min åsyn,
röjde hon endast de lindriga tecken till överraskning,
som man icke kan förkväva vid anblicken av en person,
som man trodde vara långt borta.
— Ah, är det du, min älskling, utropade hon och
omfamnade mig med sin sedvanliga ömhet. Gud i
himlen, vad du är vågsam! Vem kunde väntat dig i
dag på detta ställe!
Jag lösgjorde mig ur hennes armar, och i stället
för att besvara hennes smekningar avböjde jag dem
föraktfullt och tog ett par tre steg tillbaka från henne.
Detta beteende bragte henne ur fattningen. Hon stod
kvar i samma ställning och fäste blicken på mig, i
det hon skiftade färg.
Jag var i grunden så hänryckt över att återse henne,
att jag näppeligen hade styrka att öppna min mun
till bannor. Dock blödde mitt hjärta av den rysliga
skymf hon tillfogat mig; jag återkallade den livligt
i mitt minne för att uppegga min förtrytelse och sökte
få mina ögon att lysa av en annan eld än kärlekens.
Då jag en stund framhärdade i min tystnad och hon
varseblev min upprördhet, såg jag henne darra,
uppenbarligen av rädsla. Denna syn förmådde jag icke
uthärda.
— Ack Manon, sade jag innerligt, otrogna och
men-ediga Manon! Varmed skall jag begynna mina klago-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
