Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Dessa ord beledsagades av så bittra betraktelser,
att jag mot min vilja lät undslippa mig några tårar.
Manon märkte det på förändringen i min stämma och
bröt äntligen sin tystnad.
— Jag måste väl vara brottslig, sade hon sorgset,
alldenstund jag kunnat vålla dig så mycken smärta och
sinnesrörelse; men må Himlen straffa mig, om jag
trott mig vara det eller ens haft en tanke på att
bliva det.
Detta yttrande syntes mig så blottat på förnuft
och uppriktighet, att jag icke kunde värja mig för ett
häftigt utbrott av vrede.
— Vederstyggliga skrymteri! utbrast jag. Jag ser
klarare än någonsin, att du är en skalk och ett falskt
stycke. Nu först känner jag din eländiga karaktär.
Farväl, usla varelse, fortfor jag och stod upp, hellre
dör jag tusen gånger, än jag härefter har det ringaste
att göra med dig. Må Himlen straffa mig själv, om
jag någonsin bevärdigar dig med en blick! Stanna
hos din nye älskare, älska honom, avsky mig, avsäg
dig hedern och sunda förnuftet! Jag skrattar åt det,
mig kvittar det lika.
Hon vart så förfärad över denna uppbrusning, att
hon, alltjämt liggande på knä vid stolen, från vilken
jag rest mig, betraktade mig skälvande och utan att
våga andas. Jag gick ytterligare några steg mot
dörren med huvudet vänt åt henne och blicken fast
riktad på henne. Men det hade erfordrats, att jag
mist alla mänskliga känslor för att kunna förhärda
mig mot slika behag.
Jag var så långt ifrån att besitta denna barbariska
styrka, att jag, med ens övergående till den motsatta
ytterligheten, återvände till henne eller rättare
störtade mot henne utan besinning. Jag tog henne i mina
armar och överhöljde henne med ömma kyssar, jag
tiggde henne om förlåtelse för min häftighet, jag
bekände, att jag var ett odjur och icke förtjänade lyckan
att vara älskad av en kvinna som henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
