Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
XVI.
Under det vi höllo på att göra oss i ordning till
vår avfärd, hörde jag det klappa på porten åt gatan.
Jag erfor icke det ringaste tvivel om att det var Q.-M.
och sade, upprörd som jag blev vid den tanken, till
Manon, att han vore dödens, om han visade sig. Jag
hade i själva verket icke tillräckligt hämtat mig från
mitt ursinne för att kunna tygla mig vid hans åsyn.
Marcel gjorde slut på min pina genom att lämna mig
en biljett, som han mottagit för min räkning vid
porten. Den var från monsieur de T.
Däri stod, att han, då Q.-M. gått att hämta
penningar åt honom i sin bostad, begagnade sig av dennes
frånvaro för att meddela mig en mycket nöjsam idé.
Han tyckte nämligen, att jag icke kunde på
angenämare vis hämnas på min rival än genom att äta
upp hans supé och denna samma natt intaga den bädd,
som han ärnade dela med min käresta. Detta syntes
honom lätt nog att verkställa, ifall jag lyckades
försäkra mig om tre eller fyra tilltagsna och pålitliga
karlar till att taga fast O.-M. på gatan och vakta honom
till morgonen. Vad honom själv angick, så lovade
han att uppehålla honom ytterligare en timme
åtminstone på grunder, som han hade i beredskap till hans
återkomst.
Jag visade biljetten för Manon och lät henne veta
det knep jag betjänat mig av för att obehindrat kunna
råka henne. Såväl mitt påhitt som monsieur de T: s
föreföll henne utmärkt. Vi skrattade däråt i god ro
en stund, men så snart jag började behandla det senare
som ett lustigt tokeri, överraskade hon mig med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
