Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
XVII.
Jag började genast tänka på utvägar att påskynda
min frigivning. Det var tydligt, att det icke förelåg
något absolut brottsligt i mitt fall, och även antaget,
att vår plan till stöld röjdes genom Marcels vittnesmål,
så visste jag nogsamt, att man icke plägar straffa blotta
avsikter. Jag beslöt att ofördröjligen skriva till min
fader och bedja honom personligen infinna sig i Paris.
Jag blygdes, som sagt, vida mindre över att vara i
Chåtelet än i Saint-Lazare. Dessutom hade, änskönt
jag bevarat all den vördnad man är skyldig den
faderliga myndigheten, tillväxten i ålder och erfarenhet
mycket minskat min försagdhet. Jag skrev således,
och man gjorde i fängelset inga svårigheter att låta
mitt brev avgå. Men jag kunde ha sparat mig
besväret, om jag vetat, att min fader följande dag
skulle inträffa i Paris.
Han hade erhållit det brev, soin jag tillskrivit honom
åtta dagar förut, och däröver erfarit den största glädje;
men vilka förhoppningar jag än hugnat honom med
i fråga om min omvändelse, hade han icke ansett
sig böra helt och hållet slå sig till ro med mina löften.
Fördenskull hade han beslutit att fara och förvissa sig
om min förändring med egna ögon samt rätta sitt
handlingssätt efter uppriktigheten i min ånger. Dagen
efter mitt fängslande anlände han.
Hans första besök gällde Tiberge, till vilken jag
bett honom adressera sitt svar. Av honom kunde han
varken få reda på min uppehållsort eller mina
dåvarande omständigheter, utan blev endast upplyst om
det huvudsakliga av vad jag upplevat, sedan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
