Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
ljuvare än döden i denna stund av förtvivlan och
bestörtning. Icke ens religionen kunde hota mig med
något outhärdligare i livet efter detta än de hemska
konvulsioner, av vilka jag torterades. Likväl återfann
jag snart genom ett under, av dem som allenast
kärleken verkar, tillräcklig styrka att tacka Försynen,
som återskänkt mig sans och förnuft. Min död skulle
icke gagnat någon annan än mig; Manon hade behov
av mitt liv för att bliva hämnad. Jag svor att utan
försköning gripa mig an därmed.
Uppsyningsmannen bisprang mig så ömt, som jag
kunnat vänta av min bästa vän, och jag mottog hans
handräckningar med livlig tacksamhet.
— Ack, ni röres sålunda av mina kval, utbrast jag.
Hela världen övergiver mig. Min fader själv är utan
tvivel en av mina grymmaste förföljare. Ingen
människa förbarmar sig över mig. Ni ensam, här i själva
hårdhetens och barbariets hemvist, röjer medkänsla
för den eländigaste av alla dödliga.
Han rådde mig att icke visa mig på gatan, innan
jag något hämtat mig från mitt sinnesuppror.
— Å, låt mig hållas, genmälde jag, i det jag gick
min väg, vi återse varandra förr än ni tror. Ställ i
ordning den svartaste av era fängelsehålor åt mig; jag
ärnar göra mitt bästa att förtjäna den.
I själva verket gingo mina första föresatser ut på
intet ringare än att göra mig kvitt de bägge G.-M. och
polismästaren samt därpå med väpnad hand intränga
i spinnhuset jämte så mycket folk jag kunde värva för
mitt tilltag. Min fader själv skulle med nöd blivit
skonad vid en hämnd, som syntes mig så rättmätig, ty
uppsyningsmannen hade icke dolt för mig, att han och
G.-M. voro upphovsmännen till mitt fördärv.
Men då jag gått några steg på gatan och friska
luften något svalkat mitt blod och mina vätskor,
lämnade mitt ursinne efter hand rum för mera sansade
känslor. Våra fienders död skulle blivit till klent gagn
för Manon och tvivelsutan blottställt mig för att se mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
