- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
180

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

— Låtom oss då icke fortsätta längre, utropade jag
och hejdade honom med ett grepp i hans arm, tag
ifrån mig detta förhatliga och outhärdliga liv, ty i
den förtvivlan, vari ni slungat mig, skall döden bliva
mig en nådegåva — det blir en värdig skänk ur en
faders hand.

— Jag skulle i så fall icke giva dig annat än vad
du förtjänar, genmälde han. Jag vet ganska många
fäder, som icke skulle ha tövat så länge, innan de
själva gjort sig till dina bödlar; men det är min
måttlösa långmodighet som har störtat dig i fördärv.

Jag kastade mig ned och omfattade hans knän.

— Ack, om det ännu återstår er något därav, så
förhärda er icke mot mina tårar! Betänk att jag är er
son... Ack, erinra er min moder! Ni älskade henne
så ömt. Skulle ni väl ha lidit, att någon slet henne
ur er famn ? Nej, ni skulle ha försvarat henne med
ert liv. Äga icke andra ett hjärta såväl som ni? Kan
man vara barbarisk, sedan man en gång prövat på
vad ömhet och sorg vill säga?

— Nämn ingenting mera om din mor, återtog han
med uppbragt stämma, denna hågkomst eldar
ytterligare min harm. Dina utsvävningar skulle lagt henne
i graven, om hon fått uppleva dem. Låtom oss
avsluta detta samtal, tillade han, det pinar mig och
föranleder mig dessutom icke att ändra mitt beslut.
Jag återvänder till mitt logi och förständigar dig att
följa med mig.

Den torra och hårda ton, vari han kungjorde denna
befallning, upplyste mig endast alltför tydligt, att
hans hjärta var obevekligt. Jag drog mig undan några
steg, för den händelse att han skulle få det infallet
att fasttaga mig med egna händer, och sade:

— Öka icke min förtvivlan genom att nödga mig
till olydnad. Det är mig omöjligt att följa med er.
Likaså omöjligt är det mig att leva efter den hårdhet
ni visat mig. Jag säger er fördenskull ett evigt
farväl. Min död, som ni snart får höra talas om, tillade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free