Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 w>
min utomordentliga oro och försiktighet, befanns det,
att den varit absolut nödvändig. Jag hade nämligen
rättat mig efter falska uppgifter angående färdens
riktning och skulle eljest, övertygad som jag var, att
den ömkliga truppen skulle inskeppas i la Rochelle,
fåfängt inväntat den på Orléansvägen. Genom
gardesknektens rapport blev jag nu upplyst om att den
styrde kosan till Normandie och att det var från
Havre-de-Gràce den skulle avgå till Amerika.
Vi begåvo oss genast till pörte Saint-Honoré,
därvid iakttagande att passera genom skilda gator, och
slöto oss tillsammans vid ändan av förstaden. Våra
hästar voro utvilade, och det tovade icke länge, innan
vi fingo syn på de sex vaktarna och de två eländiga
åkdonen, som ni såg i Passy för ett par år sedan.
Denna syn var nära att beröva mig krafterna och
medvetandet.
— O Fortuna! utropade jag. Grymma Fortuna,
tillstäd mig här åtminstone död eller seger!
Vi lade råd några minuter om sättet att verkställa
vår attack. Stadstjänarna hade icke stort mer än fyra
hundra stegs försprång, och vi kunde genskjuta dem
genom att snedda över ett litet åkerfält, kring vilket
landsvägen krökte sig. Livdrabanten röstade for denna
väg, som tillät oss att plötsligt och oförmodat slå
ned på dem. Jag biföll hans idé och var den förste
att giva hästen sporrarna. Men Fortuna hade
obevekligt förkastat mina böner.
Då stadstjänarna fingo se fem ryttare komma
anstormande emot dem, insågo de genast, att det var
fråga om ett anfall. De redde sig därför till motvärn
och rustade oförfärat i ordning sina bajonetter och
gevär.
Åsynen härav, som endast ytterligare eggade upp
livdrabanten och mig, betog med ens våra tre fega
följeslagare modet. De stannade som på
överenskommelse, och sedan de sinsemellan växlat några ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
