Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Stadstjänarna blevo så ohanterliga, sedan de
upptäckt min häftiga passion, att de oavlåtligt fördubblade
priset på sina minsta favörer och på så vis inom kort
bragte mig till den yttersta utblottning. Kärleken
tillstadde mig dessutom näppeligen att skona min pung.
Jag glömde mig kvar hos Manon från morgon till
kväll, och tiden mättes icke längre i timmar utan i
hela dagar. Till slut, då min pung var fullständigt
barskrapad, fann jag mig utsatt för nyckerna och
råheten hos sex uslingar, vilka behandlade mig med
ett odrägligt översitteri. Ni var själv vittne därtill i
Passy. Mötet med er vart en lycklig rastestund, som
skänktes mig av Fortuna. Er medömkan vid åsynen
av mina kval var min enda anbefallning hos ert ädla
hjärta. Den undsättning ni frikostigt lät komma mig
till del hjälpte mig att nå Havre, och stadstjänarna
höllo sitt löfte redligare än jag vågat hoppas.
Då vi anlände till Havre, styrde jag genast mina
steg till postkontoret. Tiberge hade ännu ej kunnat
hinna att svara mig, men jag gjorde mig noga
underrättad om vilken dag jag kunde vänta hans brev.
Det kunde icke inträffa förrän tvenne dagar senare,
och mitt vidriga öde hade fogat det så underligt, att
vårt fartyg skulle avgå morgonen till den efterlängtade
postdagen. Jag kan icke giva er en föreställning om
min förtvivlan.
— Huru? utropade jag. Ända in i oturen tyckes jag
ständigt skola utmärkas med övermått!
— Ack, förtjänar en så osäll tillvaro, att vi vårda
oss om den ? svarade Manon. Låtom oss dö i Havre,
min dyre chevalier! Må döden med ens göra ända på
våra vedervärdigheter! Skola vi släpa dem med oss
till ett okänt land, där vi utan tvivel ha att vänta
oss ohyggliga vidrigheter, efter man valt det till
straffort för mig? Låtom oss dö, upprepade hon, eller giv
åtminstone mig döden och gå att söka en annan lott
i en lyckligare älskarinnas armar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
