Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
bildade och vettiga personer. Jag vill alls icke inlåta
mig på de orsaker, som vållat ert missöde, men
förhåller det sig så, att I besitten lika mycket levnadsvett,
som ert utseende lovar, skall jag ingenting spara för
att mildra er lott, och I skolen å er sida bidraga till
att bereda mig någon trevnad på denna vilda och
ödsliga ort.
Jag svarade på det sätt, som jag ansåg mest ägnat
att bekräfta den föreställning han gjort sig om oss.
Han gav order om inredandet av en bostad åt oss och
behöll oss kvar till supé. Jag fann honom mycket
belevad för att vara en styresman över landsförvista
uslingar. Han gjorde oss inga frågor inför andra om
huru det hängde ihop med våra äventyr. Samtalet
var allmänt, och trots vår bedrövelse bemödade vi
oss, Manon och jag, att göra oss angenäma.
På aftonen lät han visa oss till den bostad man
inrett åt oss. Vi funno en eländig koja, hopfogad av
plankor och lera och inrymmande ett par tre kamrar
i en våning med en vind ovanpå. Guvernören hade
låtit sätta dit fem eller sex stolar och några andra
förnödenheter.
Manon syntes förfärad vid anblicken av denna
bedrövliga boning. Det var för min skull hon sörjde
vida mera än för sin egen. Så snart vi blevo allena,
satte hon sig ned och begynte bitterligen gråta. Jag
sökte till en början trösta henne, men då hon lät mig
förstå, att det var mig ensam hon beklagade och att
hon i våra gemensamma vedervärdigheter icke frågade
efter annat än det jag måste lida, lade jag an på att
visa så mycket mod och till och med så mycken
glättighet, att även hon skulle anstickas därav.
— Vad skulle jag beklaga mig över? sade jag.
Jag besitter ju allt vad jag åtrår. Du älskar mig,
icke sant ? Vilken annan lycka har jag någonsin
eftertraktat? Låtom oss lägga omsorgen om vår bärgning
på Försynen. Jag finner den icke så hopplös.
Guvernören är en hygglig karl, han har visat oss aktning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
