- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
203

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

blod förnekar sig aldrig. Jag kastade till honom hans
värja och sade:

— Än en gång, och kom ihåg, att det är utan
kvarter!

Nu attackerade han mig med ett obeskrivligt raseri.
Jag måste bekänna, att jag icke var durkdriven i
fäktning, ty jag hade endast haft tre månaders övning
i Paris, men kärleken förde min värja. Synnelet
underlät icke att genomstinga min arm, men jag passade på
och tilldelade honom ett så kraftigt hugg, att han föll
livlös för mina fötter.

Oaktat den fröjd, som segern skänker efter en
kamp på liv och död, började jag genast tänka på
följderna av mitt dåd. Jag kunde icke hoppas på vare
sig benådning eller uppskov i straffet. Med min
kännedom om guvernörens brinnande kärlek till sin
nevö var jag viss om att min död icke skulle
uppskjutas en timme efter det hans blivit bekant. Huru
överhängande denna farhåga än var, så utgjorde den
dock ej den starkaste orsaken till mitt bekymmer.
Manon, hänsynen till Manon, hennes våda och tvånget
att mista henne upprörde mig till den grad, att mörker
bredde sig för mina ögon och jag icke längre skönjde
var jag befann mig. Jag avundades Synnelets lott
— en hastig död tycktes mig vara det enda
botemedlet för mina kval.

Men just denna tanke återväckte mina livsandar
till fullt liv och satte mig i stånd att fatta ett beslut.

— Vad? Jag vill dö för att få en ända på mina
kval? utropade jag. Det gives då sådana, som
förskräcka mig mera än förlusten av den jag älskar?
Ack, jag vill utstå intill de grymmaste gräsligheter
för att bistå min älskade och dröja med att dö, tills
jag utstått dem förgäves!

Jag styrde mina steg tillbaka till staden och gick
till min boning, där jag fann Manon halvdöd av
skrämsel och oro. Min ankomst gav henne nytt mod.
Jag kunde icke undanhålla henne den fasansfulla hän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free