Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
XXII.
Ehuru jag ej kommit ifrån min obeslutsamhet
rörande målet för vår flykt, fasthakade jag mig vid
tvenne förhoppningar, utan vilka jag skulle föredragit
döden framför ovissheten om vad som kunde
vederfaras Manon. Jag hade förvärvat tillräcklig kännedom
om landet under de nära tio månader jag vistats i
Amerika för att ha hum om huru vildarna skulle
tämjas. Man kunde giva sig i deras händer utan att
hasta till en säker död. Jag hade till och med
uppsnappat några glosor av deras tungomål och några av
deras sedvänjor vid de olika tillfällen jag haft att
iakttaga dem.
Förutom denna ömkliga tillflykt hade jag en annan
hos engländarna, vilka i likhet med oss anlagt
nybyggen i denna del av Nya världen. Men jag gruvade
mig för det långa avståndet; innan vi anlände till deras
kolonier, måste vi färdas över nakna landsträckor av
flera dagsresors längd samt över några berg så höga
och branta, att vägen föreföll vansklig även för de
kraftigaste och mest härdade karlar. Jag hängav mig
icke desto mindre åt hoppet, att vi skulle kunna
nyttja bägge dessa resurser: vildarna till att hjälpa
oss fram och engländarna till att upptaga oss bland sig.
Vi vandrade så länge Manons mod förmådde hålla
henne uppe, det vill säga vid pass tvenne lieues, ty
hon, den oförlikneligt hängivna, vägrade ståndaktigt
att göra halt innan dess. Då hon slutligen
övermannades av tröttheten, bekände hon, att hon omöjligen
kunde gå vidare. Natten var redan inne; vi slogo oss
ned mitt på en vidsträckt slätt, där vi icke funno ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
