Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
sedvanliga språk och besvarade det allenast med
kärlekens ömma tröstegrunder. Men hennes täta suckar,
hennes tystnad vid mina spörsmål, den krampaktiga
tryckningen av hennes händer, som alltjämt
omklamrade mina, upplyste mig, att slutet på hennes olyckor
nalkades.
Fordren icke, att jag skall beskriva mina känslor,
ej heller att jag skall återgiva hennes sista ord. Jag
miste henne, jag erhöll bevis på hennes kärlek i
själva det ögonblick, då hon uppgav andan — det är
allt vad jag har styrka att meddela er om denna
förfärliga och ömkansvärda tilldragelse.
Min själ följde icke efter hennes. Försynen ansåg
mig tvivelsutan ej tillräckligt strängt straffad, den
har velat, att jag alltsedan dess skulle dragas med
en försmäktande och eländig tillvaro. Jag avsäger mig
självmant att någonsin föra en lyckligare sådan.
Över tjugofyra timmar låg jag kvar med munnen
tryckt till Manons anlete och händer. Min avsikt var
att så skiljas hädan; men vid begynnelsen av andra
dygnet besinnade jag, att hennes lik efter min död
skulle utsättas för att bliva föda åt vilda djur. Jag
fattade därför beslut att jorda henne och sedan bida
döden på hennes grav. Jag var redan så nära min
ändalykt på grund av den avmattning, som fastan
och sorgen förorsakat, att det kostade mig oerhörda
ansträngningar att hålla mig upprätt. Jag blev
tvungen att taga min tillflykt till den spirituösa jag
medfört; den återgav mig så mycket krafter jag
behövde till den sorgliga förrättning jag stod i begrepp
att utföra. Det beredde mig ingen svårighet att gräva
på den plats, där jag befann mig, ty det var
sandmark. Jag bröt itu min värja för att nyttja den som
spade, men jag hjälpte mig bättre med blotta
händerna än med den. Så uppkastade jag en rymlig
grav och nedsänkte däri mitt hjärtas avgud, sedan jag
sorgfälligt insvept henne i mina kläder för att skydda
henne från sandens beröring. Men dessförinnan om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
